Möten – En utställning

Här är ett urval av utställningsbilderna. Alla fotografierna som visas är signerade och trycks i max 20 exemplar. Kostnaden är 5000 kr, 4500 kr eller 3500 kr beroende på storlek.

Kulturkrockarnas Birmingham
År 1968 arbetade jag för DN och hamnade i ett kokande Birmingham i England. Kulturkrockar mellan svarta och vita piskade upp stämningen och reaktionerna mot Vietnamkriget var starka. En kväll hamnade jag på en högljudd pub. Cigarettröken låg tung och först tyckte jag att besökarna såg brutala ut, men ingen verkade bry sig om att jag hade kamera. Snart såg jag bara stora leenden och jag fick känslan av att de vara glada för att de var sedda. Den store, vite mannen, som ser jättefarlig ut, var vänligheten personifierad.

 

Simon Spies hus
Mångmiljonären Simon Spies skulle 1969 få utnyttja försvaret för att flytta sitt runda och mycket uppmärksammade hus, som hade byggts i Finland. Det skulle förflyttas till Torö. Jag följde med i en annan helikopter, och när vi flög över stambanan såg jag att tåget kom och då tog jag bilden.

 

Fotbollsspelarens nakenchock
Det här var efter en match mot Frankrike 1969. Ove Kindvall hade gjort ett viktigt mål och alla ville prata med honom. Jag fick komma in till badrummet och där låg han naken i ett badkar. Det var trångt och folk frågade hur det kändes. Alla lyssnar, det måste vara viktiga frågor som avhandlas. Mitt stora intresse är inte fotboll och när man inte är tagen av stundens allvar kanske det komiska i situationen blir mer framträdande. Man blir en iakttagare av ett annat slags skeende.

 

Den stolte parkeringsvakten
Jag bodde ensam på ett hotell i Rom under två veckor försommaren 1969 och promenerade mycket i staden. Jag skulle resa till Sicilien med DN:s Romkorrespondent Agne Hamrin för att göra reportage om jordbävningsområdena. Men vid fototillfället var jag i Rom och parkeringsvakten bara stod där.

 

Sommarflirt
Den här bilden tog jag 1961 i Umeå. Jag jobbade som sommarvikarie på Västerbottenskuriren och fick i uppdrag att fotografera små händelser, som kunde komma in i tidningen. Flickan med hucklet och högklackade skor iakttar så fint de äldre flickorna. Den lilla pojkens beundrande blick mot killarna i bilen; man känner den i hans rörelse. Det var en fin situation, som jag tycker rymmer mycket av sommar och ungdom.

 

Fiskargubben med världen inom sig
Mannen på bilden hette Ove Magnusson. Han var fyrvaktarson från Gotland. I unga år gick han till sjöss. Han reste jorden runt men hann träffa en kvinna som blev hans fru. Han fick en son och en dotter och jag träffade honom på Skinnarvikens äldreboende 1993-94. Varje morgon gick han upp vid fyra – femtiden och lagade nät åt olika redskapsbodar för fiske i Stockholm. Han hade sett sin far laga nät och mindes hur man gjorde. Han var tillfreds med livet för han tyckte att han sett så mycket. Han hade världen inom sig.

 

Plåtslagaren i Timansberg
Mannen på bilden är Anders Nilsson. Jag mötte honom, när jag tillsammans med en kompis hyrde en järnvägsstation i Klacka-Lerberg i Bergslagen i mitten av 70-talet. Anders Nilsson hade cyklat från Blekinge till Bergslagen och där öppnade han en cykelverkstad. Under en period arbetade han även som plåtslagare i Bergslagsgruvor. Han föll flera gånger och skadade sig allvarligt men gick aldrig till någon läkare. Så skadorna fick självläka och det gjorde att han blev krokig, gick med käpp och fick en avig gångstil. Anders Nilsson var ungkarl och blev glad, när vi kom på besök. Hans matvanor var enkla; han åt husmanskost, som han förvarade i lådorna under zinkbänken, som syns på bilden.

När hemtjänsten en dag hittade honom på golvet i stugan, där han bodde med glipor i väggarna, kunde han inte längre bo kvar. Han flyttades till ett äldreboende. Väl där blev han lagd i blöt i ett badkar och tvättad för första gången på länge. Men resultatet blev att Anders Nilsson började frysa och två veckor senare dog han.

 

Anders Nilsson
Påtslagaren i Timansberg.

 

Pensionärsdans till Svensktoppen
Det är 60-tal i Stockholm och jag är på Mariahissen, där de hade pensionärsdans på
eftermiddagarna. Dansbandsmusik spelades à la svensktoppen. Den här bilden, tycker jag, visar ett ömsint ögonblick.

 

Lek i sommarregn
Vi är på landet i Dalarna. Året är 1984. Mina söner hittade ständigt på lekar och jag hörde hur de hoppade i sängen. Jag ställde mig i rummet intill och de märkte mig inte, när jag tog bilden. Ljuset från fönstret bakom pojkarna blev perfekt. Huset är ganska risigt, men med silhuettverkan kan det se fint ut.

 

Edla i Kopparberg
Edla bodde i Havsjön utanför Kopparberg. Hon var född i samma hus, där hon nu bodde och hade bott med sina föräldrar och sin bror. Brodern hade inte varit snäll mot henne, men när han dog fick hon äntligen leva ett eget liv. Hon malde sina kaffebönor och hämtade vatten ur en brunn. Hon brukade gå ut med pannlock utanför huset för att skrämma bort räven, innan hon skulle släppa ut sin katt. En gång såg vi på tv tillsammans. Det var en hästfilm för barn. En flicka föll av hästen, varpå Edla började gråta. Hon trodde att det som hände i tv:n också hände i verkligheten. Det som till slut fick henne att flytta ifrån sitt hus, var att hon halkade på brunnskanten och skadade sig i knäet. Då hamnade hon på sjukhus och därefter på ett äldreboende. Hon dog två veckor senare.

 

Huset under isen
Jag var i Sameland på en resa och träffade bland andra denna kvinna. Hon heter Sara Utsi. Hon satt och förberedde en måltid. Som liten flicka hette hon Sara Nutti och jag undrade var hon var född. Hon svarade att den platsen inte längre finns och jag undrade hur det kunde komma sig. Hennes hem hade dränkts av Vattenfall. En stor damm hade slukat allt. Men om man om vintern gick ut på dammen, skrapade bort snön och lyste genom isen med en stark lampa kunde man skymta resterna av hennes barndomshem.

 

Lycka
Bilden på mor och barn är den förunderliga frukten av ett kärleksmöte mellan man och kvinna. Mannen är jag och barnet är Olle, alldeles ny i världen, tillsammans med sin mamma och min hustru Marianne. Ett stort ögonblick.

 

Faster Märta på besök
Den här bilden är tagen hemma i lägenheten 1982. Den äldre kvinnan är min faster Märta och här är hon i 80-årsåldern. Ibland var hon hemma och vattnade våra blommor, när vi var borta. När vi kom hem upptäckte vi att hon öppnat lådorna med våra underkläder. På gammaldags vis hade hon stoppat min hustrus underkläder. Hon var en mycket egen kvinna, som levde som ungmö i hela sitt liv. När jag flyttade till Stockholm bodde jag i faster Märtas lägenhet på 28 kvadratmeter. Där var det lite för trångt för oss båda och jag flyttade därifrån efter ett halvår. Faster Märta blev 93 år.

 

Robert Mitchum
Av en händelse blev jag inbjuden av Robert Mitchum till en filminspelning sommaren 1969. Jag fick bo på det hotell där bara han och hans stand-in bodde och jag var med på filminspelningarna och fotograferade. Filmen hette Ryan´s daughter. David Lean var regissör. Robert Mitchum var väldigt öppen om sitt liv och berättade gärna, däremot berättade han inte om sin relation med Sarah Miles, som var filmens kvinnliga huvudrollsinnehavare.

 

Sommarlekar
Sommarlekar i Dalarna början av 80-talet. Regn håller pojkarna inomhus och de hittar därför på nya lekar.

 

Musik vid Siljan
Det var spelmansstämma i Dalarna, på 70-talet. Traditionell folkmusik med fioler och nyckelharpa spelades. När jag såg flickan trodde jag först att någon höll om henne och jag kunde inte motstå att ta en bild.

 

Henriks upptåg
Det här är Henrik, ett kusinbarn till mig, som bor i Köpenhamn. Jag var ofta på besök, när han var liten och inför en utflykt kunde det bli en hel del väntan. De stunderna fyllde han ofta med kreativa upptåg.

 

Tillsammans
När jag är ute och flanerar panorerar blicken runt lite överallt. Jag var i Rom 1969 och när jag såg människorna på kaféet, tyckte jag det såg fint ut, livet på gatan.

 

Äldreboendets kräftskiva
Den här bilden är tagen runt 1995, på ett äldreboende vid Högalidskyrkan i Stockholm med utsikt mot vattnet. Karsten Inde, som drev äldreboendet, ville göra en skrift om människorna, som bodde där, och bad mig komma dit och fotografera. Jag sprang där ganska ofta. Kerstin Lundquist i mitten var en härlig kvinna, som var rolig att få besöka.

 

Agnes Larssons 16 bullar
Agnes Larsson träffade jag i Bergslagen. Hon bodde, precis som Anders Nilsson, i Timansberg. Vi fick mycket fin kontakt. Hon var änka och bodde ensam vid sjön Kalven i sin lilla stuga tillsammans med två katter. Hon hade en mjärde, som man fiskar med. Katterna följde med och väntade på mat. 16 bullar i veckan bakade hon till stararna. Agnes befann sig i ett slags paradis och levde som i en svunnen tid. Hon var sinnebilden för en god människa.

 

Agnes talar med katten
Agnes Larsson levde för sina katter. Hon ansåg att de förstod svenska, så hon pratade med dem. Och katterna talade med henne. Men Agnes levde i ett gränsland, där ensamheten var tärande. Katterna blev hennes tröst och stora kärlek.

 

Kvällshopp
Bilden, som är tagen i Stockholms skärgård, är stark på ett speciellt sätt; det ser ut som om Jon, min son, hoppar och aldrig ska komma upp igen. Jag fotograferar helst i eftermiddagsljus eller morgonljus. Rent fotografiskt är det vackrast, när det skymmer.

 

Tidlös
Bilden är tagen från bron över Bellmansgatan i Stockholm utanför Skinnarvikens äldreboende. En ur personalen har varit och handlat med en av damerna på boendet..

 

Solskenspojkarna
Bilden tog jag 1984. Det är lätt att plocka fram kameran när barnen leker. Det här är en situation när de är fina mot varandra. Min äldre son Jon var väldigt ömsint mot sin lillebror, Olle. Det var en fin sommartid med plåster på knäna och mycket värme.

 

”Vem, fan, är Allan Pettersson?”
Vid ett reportagearbete om olika yrken år 1968 fick jag höra en repetition i Konserthuset. Vi skulle följa en av violinisterna. Två verk spelades och efteråt frågade han vad jag tyckte. ”Jo, det första var väl inte så bra, men det andra var fantastiskt!” Det första var Beethoven och det andra Allan Pettersson. ”Vem, fan, är Allan Pettersson?” utbrast jag då. Jag var helt tagen och ville absolut få möta kompositören. Efter ett år satt jag framför honom och mellan oss utvecklades en fin vänskap, som varade till hans bortgång 1980.
Den tidigaste bilden på Allan P. är den där han sitter vid sitt arbetsbord med säng och sänglampa i bakgrunden på Åsögatan, där han då bodde. De senare är tagna i huset på Bastugatan. Bilden där han visar sin av reumatism sjuka arm är tagen kort före hans död; han ville att vi skulle se hur sjuk han var.

För den som är intresserad av Allan Pettersson kan man läsa boken Det brinner en sol inom oss –
En tonsättares liv och verk, av Laila Barkefors, som i dagarna kommit i nyutgåva. Hans musik finns tillgänglig och nyinspelningar planeras.

 

 

 

 

 

 

 

 

 …

Ingmar och Liv
Fotot på Ingmar Bergman och Liv Ullman tog jag 1968, på Bergmans 50-årsdag. En kollega och jag hade blivit utsända för att till varje pris få en skymt av paret. På Fårö tvekade vi, gick till en telefonkiosk, ringde Bergman och efter diverse ursäkter berättade vi vårt ärende. Han blev glad för att vi visade hänsyn, både Expressen och Aftonbladet hade tidigare brutit sig in hans hem. Paret skulle göra ett kyrkobesök och vi slog följe. Vi passerade flera kyrkor, som Bergman ville visa och tala om.
Ett vänligt, varmt och somrigt möte, som finns kvar som en pärla i minnet.

 

Där storspoven fanns
Andersbo byväg, en anspråkslös plats i södra Dalarna. I husen på bilden bodde sedan generationer jordbrukande familjer. En av de boende var August, som blev 93 år. Hans Volvo PV från 1961 hade inte körts efter högeromläggningen -67. När jag fick köpa den 1983 hade den bara gått 1600 mil. Grannarna Ebba och Göte, som bodde i det stora, vita huset, blev en stor trygghet för mig. Nu är de borta och husen sålda till yngre generationer. Storspoven har också försvunnit, men hornugglan finns kvar liksom tranorna. Rådjurens rivsår av lokatten berättar om viltets närhet. Annars stor tystnad.

 

Janis Joplin i Sverige 1969
Alldeles för sent fick jag i uppdrag att åka till den plats där Janis Joplin repeterade. Jag kom fram just när hon hoppade in i en taxi. Men hon tycktes förstå min belägenhet, kanske hade hon varit med om liknande pinsamma situationer. Hon gav mig en varm blick innan bilen susade iväg. Två exponeringar hann jag med, innan hon var borta.

 

Tack till Jan-Olav Wedin för hjälp med kopiorna och Jon Edergren för hemsida och vernissagekort.